Ikväll efter ett tufft träningspass där benen fick sig en ordentlig omgång tänkte jag till varför jag går ner på gymmet en fin sommarkväll för att träna. Förklaringen heter tillfredställelse och en känsla av nöjdhet och klara tankar som belöning.

Jag tänker igenom alla dessa år som jag lagt tid på träning: innan jag börjat ett pass, kan jag ha känt mig frustrerad, känt mig förbannad eller på ett riktigt dåligt humör, för att någon timme senare gå från gymmet som en harmonisk och glad människa. Extra bra känns det när man genomfört ett tufft benpass. Anledningen till att det känns bra att träna tufft är att jag måste koncentrera mig på det just-här-och-nu. Jag kan kanalisera alla dåliga känslor till energi min träning. Tunga vikter på stången kräver 💯 fokusering. Man inser att de där dåliga känslorna man har när man lämnat jobbet inte betyder något när man skall lyfta tunga benböj på ett gym. Är jag ofokuserad går det helt enkelt inte att träna.

Övningar som knäböj och marklyft stärker din kropp både fysiskt och mentalt. Det gäller i alla fall för mig.